Joakim Lundell rohkeasti tunteista ja toivosta – näin hän haluaa opettaa lapsilleen avoimuutta
När Joakim Lundell pratar om sitt liv finns ingen tvekan: han bär med sig sår som aldrig riktigt försvinner. Men sår kan bli vägvisare. I SVT:s nya serie Hudlös möter han unga vuxna som kämpar med allt från missbruk till trauma – och i varje samtal blir det lika mycket en spegel av hans eget förflutna som av deras kamp.
Och kanske är det just där, i mötet mellan deras smärta och hans erfarenheter, som det allra viktigaste växer fram: något han vill lämna vidare till sina barn – övertygelsen om att alla känslor är tillåtna.
Från Jockiboi till en mer ärlig röst
Många minns honom som Jockiboi – en vild YouTube-profil som levde på provokationer. Men bortom rubrikerna fanns en verklighet som var allt annat än färgglad: åren i fosterhem, drogerna, hemlösheten och den psykiska ohälsan.
I dag är bilden en annan. Han har öppnat dörrar till en mer sårbar del av sig själv, bland annat genom självbiografier och dokumentärer. Och oavsett vad man tycker om hans gamla alter ego är det svårt att inte se att han nu använder sin röst till något större: att bryta tabun och ge andra modet att våga prata.
Hudlös – berättelser som berör på djupet
I Hudlös får sex unga vuxna dela sina livshistorier. En av dem, Philip, fastnade i spelmissbruk och hamnade till slut i en sådan desperation att han försökte ta sitt liv genom att sätta eld på sig själv.
För Joakim var det svårt att ens ta in – han tvivlade först på sin förmåga att orka möta något så brutalt. Men i stället upptäckte han att hans egen närvaro och lyssnande faktiskt kunde göra skillnad. Ett ögonblick han aldrig glömmer var när Philip efter ett av deras samtal ringde sin syster och bad henne om förlåtelse. ”Det var en av de finaste stunderna i mitt liv”, säger Joakim.
Till mina barn: alla känslor hör hemma
Det Joakim lärt sig genom livet vill han nu lägga som en grund för sina tre barn. Han vill att de vet – på riktigt vet – att känslor aldrig är något man ska gömma undan.
Ilska, sorg, förvirring – allt det är lika naturligt som glädje. Han vill ge dem orden han själv saknade: att sårbarhet inte betyder svaghet, utan tvärtom kan vara en styrka. Och att be om hjälp ibland kan vara det som räddar inte bara en relation, utan ett helt liv.
Psykisk ohälsa finns överallt
Det här är något Joakim ständigt återkommer till: psykisk ohälsa gör ingen skillnad. Den kan komma till vem som helst, oavsett om du växer upp i en villaidyll eller i en stökig förort.
Det som ofta förenar historierna är samma sak: tystnad, skam och pressen att hålla en fasad. Men han menar att det finns en motkraft, och den är lika enkel som svår: öppenhet. Att prata, lyssna och att våga visa medkänsla.
Styrkan i andras historier
En av deltagarna som gjorde starkast intryck på Joakim är Emina, som lever med PTSD efter att ha blivit utsatt för ett övergrepp som tonåring. Trots sin smärta har hon en tydlig målbild: att utbilda sig till åklagare och hjälpa andra som hamnat i samma situation.
För Joakim blev hon ett bevis på hur man kan förvandla sin egen svaghet till drivkraft – hur man kan resa sig genom att ge smärtan en mening.
Varför samtalet spelar så stor roll
Det blir tydligt i Hudlös: samtal kan förändra. När en människa öppnar sig händer något kedjeliknande – en annan vågar berätta, en tredje känner sig mindre ensam, en fjärde börjar söka hjälp.
För Joakim är det själva kärnan. Orden kan inte ta bort det som hänt, men de kan vara första steget mot att få livet tillbaka.
Det här kan vi lära oss
- Att prata om känslor är aldrig fel – tvärtom är det ofta avgörande.
- Psykisk ohälsa kan drabba vem som helst.
- Att förlåta – och be om förlåtelse – kan öppna dörrar som annars förblir stängda.
- Styrka ligger inte i att bära allt ensam, utan i att våga visa när man inte orkar.
- Barn behöver få höra redan tidigt att alla känslor är okej.
Joakim Lundells berättelse är i grunden enkel, men också livsviktig: livet kan vara nattsvart ibland, men med ärlighet, samtal och gemenskap finns alltid en väg igenom mörkret.
Vill du att jag bygger ut texten ännu mer med psykologernas bästa tips om hur föräldrar kan hjälpa barn att prata om känslor? Då kan jag lägga till en faktadel med forskningsbaserade råd som gör artikeln ännu mer användbar.