Traction Alopecia

Alopeci är den medicinska termen för håravfall eller skallighet. Traction alopecia (TA) är en variant av detta.

Framförallt drabbas de kvinnor som lever i samhällen där man använder sig av hårt åtdragen flätning av håret. Det beskrevs för första gången av Trebitsch 1907 då han studerade håravfall hos grönländska kvinnor. Sedan dess har fenomenet observerats jorden runt.

Traction alopecia återfinns dock oftare i samhällen som de afrikanska och i vissa religiösa grupper. En annan känd faktor är traumatiska, eller hårt åtdragna, frisyrer å yrkets vägnar. Traction alopecia kan leda till ärr i hårbotten med permanent håravfall. Det går att förebygga tillståndet om det upptäcks tidigt. Om tillståndet är långt gånget kan en hårtransplantation krävas.

Vad är traction alopecia?

Håravfall uppstår vid traction alopecia på grund av återkommande spänningar i håret. Det är relaterat till frisyrer där håret dras åt hårt, och ses hos alla folkslag.

Afro-karibiska frisyrer som inbegriper hårda flätor är dock särskilt benägna att framkalla traction alopecia. Vissa hårtyper är troligtvis mer benägna än andra att drabbas av traction alopecia, såsom det tätt spiralformade håret hos afrikanska kvinnor.

Studier har dock visat att hur man tar hand om sitt hår är viktigare än hårtyp. Något som bevisas av hur tillståndet utvecklats hos kvinnor av europeisk härkomst. Ytterligare en faktor som ökar risken för traction alopecia är så kallad kemisk relaxer som används för att påverka krulligt hår så att det blir rakare. Traction alopecia leder inte till ärr i hårbotten och är reversibelt, framförallt i sjukdomens tidiga stadium. När ärrbildande alopeci väl utvecklas är det osannolikt att håret återbildas spontant.

Hos män

Traction alopecia uppstår betydligt mer sällan hos män än hos kvinnor. Studier visar på en 2,3-procentig utbredning av tillståndet hos afrikanska män. Den underliggande mekanismen är densamma hos män som hos kvinnor, alltså en kronisk eller upprepad åtdragning av håret. Hårt åtdragna frisyrer, som man buns, och olika typer av löshår kan leda till traction alopeciahos män. Det har setts en ökad frekvens av tillståndet hos sikhmän på grund av den hårt åtsittande turban de bär över håret av religiösa skäl. Håret under turbanen är hårt tvinnat. Hästsvansar, pannband, cornrows och dreadlocks är exempel på vanliga frisyrer som kan leda till traction alopecia hos män.

Hos kvinnor

Tillståndet är mer vanligt förekommande hos kvinnor än hos män. Studier visar att omkring 32 procent av alla afrikanska kvinnor har åtminstone tidiga tecken på traction alopecia. Upp emot 18 procent av alla unga afro-amerikanska kvinnor har tecken på sjukdomen. Hos kvinnor kan håravfall få betydande psykologiska konsekvenser eftersom frisyren utgör ett viktigt inslag i utseendet. Hästsvansar eller knutar, hårförlängningar, strama flätor och dreadlocks är frisyrer som predisponerar kvinnor för tillståndet. Att sova med hårrullar över natten gör också kvinnor mottagliga för traction alopecia. Hårförlängningar utgör en risk eftersom de involverar strama flätor, vilka används för att fästa det artificiella håret med.

När uppstår traction alopecia?

Människor i alla åldrar kan påverkas av traction alopecia. Även om barn kan drabbas är det mycket vanligare hos vuxna kvinnor.

En 8 månader gammal bebis är det yngsta rapporterade fallet. Eftersom frekvens och allvar av tillståndet är direkt relaterat till hur många gånger håret utsätts för traumatisk eller hårdhänt styling och åtdragning, stiger också förekomsten med åldern om hårvårdsvanorna inte förändras. Som exempel såg man i en studie att det hos afro-amerikanska skolflickor fanns en 17-procentig förekomst av traction alopecia. Denna siffra steg till en förekomst på 30 procent hos vuxna kvinnor. Motsvarande siffror hos män var 0 procent hos pojkar i skolåldern, och 2,3 procent hos vuxna män. Man har sett traction alopecia hos 9–12 år gamla turbanbärande sikhpojkar.

Symptom

Symptomdebut: Håravfall börjar vanligtvis vid tinningarna och ovan öronen. Det första tecknet, som kanske inte uppmärksammas, är rodnad och svullnad kring hårfolliklarna. Tidiga tecken, som kan vidareutvecklas till märkbart håravfall, är delar av rotskidan på hårstråna, minskad hårtäthet samt att man hittar avbrutna hårstrån. Strama flätor och hästsvansar kan ge huvudvärk som släpper när håret släpps ut. I långvariga fall blir håravfallet permanent och det bildas ärr på huden i hårbotten.

Område för håravfallet: Håravfallet uppstår först vanligen i de frontala och temporoparietala områdena. Dock kan håravfall uppstå var som helst, beroende på vilken frisyr man använder sig av. Hår på andra delar av kroppen, såsom ögonbryn, skägg och brösthår påverkas inte. Dock har ovanliga fall av håravfall i skägget beskrivits hos sikhmän som sätter upp sitt skägg i en stram knut. 

Varianter: Två olika mönster av håravfall har beskrivits, beroende på området där håravfallet uppstår. Vid marginal traction alopecia lossnar håret och tunnas ut vid hårfästets frontala och temporala kanter. “Fringe sign” är ett kliniskt tecken som används för att identifiera traction alopecia. Det refererar till en remsa med tunt hår där fläcken med alopeci slutar. Vidnon-marginal traction alopecia, eller patchy traction alopecia finns fläckar eller stråk med håravfall i områden i hårbotten som annars sällan påverkas av alopeci. Dessa uppstår i och med användandet av hårträns eller klämmor.

Andra tillstånd: Seborroisk dermatit, hårbottensvamp (tinea capitis), alopecia areata, lichen och diskoid lupus är inflammatoriska tillstånd som kan leda till håravfall. De kan ibland misstas för traction alopecia, men de inflammatoriska fynden och tidig ärrbildning är oftast tillräckligt för att man ska kunna skilja på tillstånden. Friktionsalopeci är ytterligare ett tillstånd med håravfall. Här har håret skadats och går lätt av på grund av användandet av kemisk relaxer eller av värmealstrande apparater vid styling.

Nivåer av traktionsalopeci

Håravfall vid traktionsalopeci graderas inte med Norwoodskalan. Norwoodskalan är annars ett vanligt klassifikationssystem som används vid androgen alopeci. Det finns två utvecklingsstadier av tillståndet. Vid tidig traction alopecia kan tillståndet gå tillbaka. Annars kan tillståndet vidareutvecklas till ärrbildning av hårbottens hud. I sent stadium av traktionsalopeci kan håravfallet bli permanent.

Tidig traktionsalopeci: Tittar man nära kan man se att tunna hårstrån börjar växa i de kala fläckarna. Det är vanligt att se vellushår, delar av rotskidan på hårstråna och avbrutna hårstrån i detta stadium. Närvaron av delar av rotskidan på hårstråna visar på en ihärdig traktionsalopeci. Det går att stoppa vidare håravfall och återhämtning är trolig om man börjar använda en frisyr som inte innebär hårt åtdraget hår.

Sen traktionsalopeci: detta stadium ser man vid långvariga fall av traktionsalopeci. När upprepade åtdragningar i håret fortsätter följer ärrbildning i hårbotten och permanent hårförlust. Det är inte säkert att medicinering kan hjälpa till att återbilda hår i detta stadium. Kirurgi i form av hårtransplation kan komma att krävas.

Orsaker till traction alopecia

De främsta orsakerna till traction alopecia är hårdhänt omhändertagande om håret, inklusive vissa frisyrer, extensions samt hårbehandlingar med kemikalier.

Det finns tydliga genetiska anlag för tillståndet, vilket ses av dess höga utbredning i vissa geografiska områden. Religiösa och yrkesmässiga vanor är andra kända riskfaktorer. Exempelvis utvecklade flera sjuksköterskor i Sydkorea håravfall i parietal- och occipitalområden efter att under flera år, och under många timmar i sträck, ha använt sjuksköterskemössa som var hårt fästa med hårnålar. Inflammatoriska sjukdomar och infektioner i hårbotten kan öka hastigheten på det av traction alopecia orsakade håravfallet. Längre ner i texten kan du läsa om orsaker och riskfaktorer mer i detalj.

Genetik

Eftersom tillståndet är vanligare hos individer av afrikansk etnicitet spelar troligen genetik en viktig roll. Afrikanska människors hår skiljer sig från européers och asiaters. Deras hår är axiellt assymetriskt och folliklarna är spiralformade. Detta skapar geometriskt svaga punkter i håret, vilket gör håret mer mottagligt för slitage. Närvaron av traction alopecia hos andra etniciteter än hos afrikaner, och en lägre frekvens hos afrikaner och afroamerikaner som inte använder sig av hårt åtdragna frisyrer, visar att genetiska faktorer inte är enda orsaken till tillståndet. Även om genetik gör människor mer mottagliga för traction alopecia är det mindre troligt att det uppstår utan rent mekaniska faktorer.

Livsstil

Den effekt hårt åtdragna frisyrer har på håravfall har redan nämnts ovan. Kulturella, religiösa och ibland yrkesmässiga vanor relaterade till hårvård, kan leda till mekanisk hårskada. Flätor, hårpärlor, cornrows och extensions är vanliga hårvårdsrutiner bland afrikanska barn och vuxna. Dreadlocks är ytterligare en trend som även används av ljushyade, även om det är vanligare i Afrika. En stram hästsvans är vanligt hos latinamerikaner och asiater. En annan viktig faktor är användandet av kemisk relaxer. Det gör håret mer mottagligt för mekanisk skada. Många människor som utövar sikhism klipper aldrig sitt hår. Istället brukar sikhmän snurra sitt hår hårt till en knut. De bär sedan en turban över knuten. Detta kan ibland leda till traction alopecia.

Sjukdomar och infektioner

Hos de människor som använder sig av skadliga hårvårdsrutiner kan vissa medicinska tillstånd öka risken för håravfall. Till dessa tillstånd hör autoimmuna sjukdomar (exempelvis SLE), hormonella avvikelser (exempelvis sköldkörtelsjukdomar). Även vissa mediciner kan öka risken för håravfall. Hårbottensjukdomar kan också förvärra håravfall vid traction alopecia, såsom tinea capitis, vilket är en svampinfektion i hårbotten. Trichotillomani är en psykologisk sjukdom där den drabbade drar ut sitt eget hår. Mönstret för håravfall vid trichotillomani påminner om mönstret vid traction alopecia. Alopecia areata, frontal fibrotiserande alopeci och cicatrical alopeci är andra tillstånd med håravfall. Dessa kan framkalla mönster av håravfall som påminner om det vid traction alopecia.

Prevention av traction alopecia

Eftersom traction alopecia är direkt kopplat till livsstilsval, är preventiva åtgärder lätta att införa. Åtgärderna är dessutom mycket effektiva.

För skötseländamål kan traction alopecia ses som en trestegssjukdom: stadiet för prevention, stadiet med tidig traction alopecia, och stadiet med långvarig traction alopecia. Preventiva åtgärder är effektiva när ärrbildning i hårbotten inte har uppstått ännu, och när håravfallet är reversibelt.

Eftersom skada på håret börjar redan i barndomen hos mottagliga etniciteter måste både barnen och deras föräldrar få utbildning i vilka hårvårdsrutiner som är skadliga. Målet är att förhindra att de tidiga tecknen utvecklas till permanent håravfall. De steg som bör tas inkluderar:

• Undvika de frisyrer som innebär överdrivna spänningar i håret. Hos dem som har flätor, bör flätorna inte vara så hårt åtdragna. Undvik framförallt hårt åtdragna flätor nära hårlinjen. Hårt åtdragna hästsvansar bör också undvikas. Knutar bör vara lösa, och hellre burna högt, än lågt på huvudet.
• Om du har dreadlocks eller cornrows bör de vara lagom lösa. Använd tjocka flätor istället för tunna. Om det gör ont under tiden du stylar dig, sitter det påsydda håret för hårt och bör lossas. Använd inte flätor eller dreadlocks om ditt hår är behandlat med kemikalier.
• Byt frisyr ofta. Då undviks konstant spänning i ett fåtal delar av håret. Klipp håret till en hälsosam längd, och bär det naturligt.
• Undvik att sova med hårrullar. Använd istället pin curl (en rulle av håret som fästs med en hårklämma) eller svep in håret.
• Undvik överdriven användning av relaxer. Både kemisk relaxer och värme kan skada håret och göra det mottagligt för traction alopecia. Använd låg inställning på fön och plattång.
• Använd bara hårförlängning under en kort tid. De bör inte vara för tunga, och ta av dem om de är obekväma.
• Boka in en läkartid vid tidiga tecken på traction alopecia.

Behandling av traction alopecia

Behandlingsalternativ för traction alopecia inkluderar de preventiva åtgärder som beskrivs ovan, medicinering, hårtransplantation och andra behandlingar, som platelet-rich plasma.

Det tidiga stadiet av traction alopecia är reversibelt. Om man undviker högriskhårvård för att förhindra ytterligare håravfall, bör håret blir helt återställt. Mediciner som Rogaine forte kan vara effektiva om håravfallet är betydande men ärrbildning av hårbotten inte har uppstått. Det finns flera huskurer, men det finns inget vetenskapligt bevis på deras effektivitet. I ett framskridet stadium kan hårtransplantationskirurgi vara det enda alternativet.

Medicinsk behandling

Läkemedel kan användas i de fall där håret inte återhämtat sig, trots att man slutat med de vanor som medför drag i håret. Rogaine forte är känt för att främja hårtillväxt, och används framför allt vid androgen alopeci. Läkemedlet kommer i form av spray eller kräm, och vid regelbunden användning stimulerar det hårfolliklarna. Det finns rapporter om fall med långt framskriden traction alopecia, som svarade på 3 månaders behandling med Rogaine forte.

Håravfall vid traction alopecia är ofta associerade med inflammation i hårfolliklarna. Lokala injektioner, eller lokal lösning med kortikosteroider, används ibland för att mildra den inflammatoriska processen. Antibiotika, antingen applicerad lokalt eller i tablettform, används ofta för att behandla follikulit vid traction alopecia. Antibiotika används också för dess antiinflammatoriska egenskaper.

Finasterid är ett läkemedel som ofta används vid manligt håravfall, men har ingen verkan vid traction alopecia. För patienter med trichotillomani är det viktigt med en psykiatrisk konsultation och beteendeterapi. 

Hårtransplantationer

Vid långvariga fall där ärrbildning i hårbotten har uppstått, är det inte troligt att läkemedel kommer att fungera. Hörnstenen vid behandling av dessa patienter, är hårtransplantationskirurgi. De vanligaste kirurgiska teknikerna är follicle unit extraction (FUE), follicle unit transplant (FUT) och direct hair implant (DHI). Vid FUT skär man ut en remsa med hårfolliklar från givarområdet, vilket vanligtvis är lokaliserat till bakhuvudet. Hårfolliklarna implanteras sedan in i det kala området. Vid FUE skördas individuella folliklar istället för en hel remsa. Folliklarna samlas i ett medium för att undvika uttorkning, och implanteras sedan. Detta är för tillfället den vanligaste tekniken för hårtransplantation. DHI är en modifikation av FUE vid vilken skörden av folliklar följs direkt av implantation. Det är en relativt ny teknik som blir allt vanligare.

Hårtransplantation utförs under lokalbedövning, med gott resultat. Det rapporteras om follikulär överlevnad på mer än 90 procent. Hårtransplantationer utförs av dermatologer eller plastikkirurger. Transplantationerna är minimalt invasiva och generellt sett säkra. Hur lyckad transplantationen blir, och om det är möjligt att genomföra den, beror till stor del på om det finns någon passande fri yta, från vilken tillräckligt med folliklar kan skördas. Håret på bakhuvudet är ett vanligt givarområde. Antalet follikulära enheter som krävs varierar mellan allt från 500 till 5000 stycken beroende på hur utbrett håravfallet är. Det tar 9–10 månader efter hårtransplantationen innan håret är fullt återställt.

Huskurer och andra behandlingar

Platelet-rich plasma (PRP): PRP är ën patientegen beredning av trombocyter med tillväxtfrämjande och läkande egenskaper. Olika kemikalier i PRP fungerar som tillväxtfaktorer i människokroppen. Injektioner med PRP används vid olika tillstånd, inklusive håravfall, artrit och muskelskador.

Micropigmentering av hårbotten: Detta är en kosmetisk procedur, där små prickar tatueras in över områden med hårförtunning i hårbotten. Detta ger ett intryck av ett tjockare hår.

Stamcellsbehandling: Stamcellsbaserade behandlingar har, med viss framgång, framför allt använts vid manligt och kvinnligt håravfall. Stamceller som samlats in från fettvävnad, benmärg eller friska hårfolliklar transplanteras in i områden med håravfall. Där ombildas stamcellerna till hårfolliklar.

Huskurer och alternativmedicinska tillvägagångssätt: Olika naturmedel och alternativmedicinska tillvägagångssätt används för hårtillväxt (vid alla typer av alopeci). Flera av dessa saknar betydande vetenskapliga bevis. Dessa inkluderar aminosyror (cystein och lysin), capsaicin, biotin, vitlöksolja, rosmarinolja och akupunktur etcetera.