Tunnhårighet

Ett tunt hår är en tidigt symptom på håravfall och förebådar ofta en mer omfattande skallighet senare i livet. Håravfall är en vanlig åkomma som påverkar både män och kvinnor.

Man uppskattar att 80 procent av alla män som fyllt 50 år upplevt någon grad av håravfall.

Även om det inte är lika vanligt hos kvinnor uppskattar man att hälften av alla kvinnor vid samma ålder bevisligen lider av håravfall.

Det finns tidiga insatser i form av preventiva åtgärder, medicinering, och andra återskapande alternativ som kan hjälpa till att få tunnhårighetens framåtskridande att avstanna och inte utvecklas till en påtaglig skallighet. I denna artikel kommer vi att gå igenom orsaker, symtom och behandlingsalternativ vid tunnhårighet.

Vad är tunnhårighet?

I normalfall har en människa mellan 80 000 och 120 000 hårstrån på huvudet. Den genomsnittliga hårdensiteten ligger på mellan 148 och 172 hårstrån per cm² beroende på etnicitet och område av hårbotten.

Huvudets högsta punkt har oftast högst hårdensitet. Det är en del av den naturliga hårcykeln att tappa lite hår. Enligt 1177 Vårdguiden är det normalt att tappa 50–150 hårstrån per dag. Medan de gamla hårstråna ramlar av gror nya strån från de existerande folliklarna. När man börjar tappa fler hårstrån än vad som anses vara normalt kommer tunnhårigheten att synas. Så småningom kommer även kala fläckar att uppstå i hårbotten.

Tunnhårighet hos män

Den största fienden för mäns hår är det manliga hormonet dihydrotestosteron. Detta hormon är ansvarigt för tunnhårigheten hos mer än hälften av alla män över 30 och beror på ett tillstånd som heter androgen alopeci, eller manligt håravfall.

Vid manligt håravfall visar sig håravfallet framför allt i form av ett tillbakadragande hårfäste. Det är också vanligt med tunnare hår i andra områden, då framförallt högst upp på huvudet. Vid tunnhårighet är det inte bara antalet hårstrån som blir färre, individuella hårstrån får minskad volym och tjockhet. I de tidiga stadierna ersätts de förlorade terminalhåren med vellushår, vilka är tunna och avsmalnande i änden.

Tunnhårighet hos kvinnor

Vid 50 års ålder har hälften av alla kvinnor drabbats av kvinnligt håravfall. Till skillnad från androgen alopeci hos män är tillbakadragande hårfäste inget vanligt kännetecken. Åtminstone inte i tillståndets tidiga stadier.

Vid kvinnligt håravfall ser man istället en diffus tunnhårighet. En breddad bena är en tydlig indikation på håravfall. Ett tillbakadragande hårfäste med tunnhårighet är vanligare vid andra tillstånd såsom frontal fibrosing alopecia. Vissa immunologiska sjukdomar, såsom SLE, är vanligare hos kvinnor och just tunnhårighet är ett av de vanligaste kännetecknen.

När uppstår tunnhårighet?

Tunnhårighet kan inträffa i alla åldrar, men är vanligare hos vuxna. Risken att drabbas ökar med stigande ålder.

Hos småbarn kan tunnhårighet orsakas av en svampinfektion i hårbotten. Då begränsas tunnhårigheten till det infekterade området.

Många unga flickor, av framförallt afrikanskt ursprung, drabbas av traktionsalopeci. Traktionsalopeci orsakas av traumatiska frisyrer.

Konsekvenser av androgen alopeci återfinns hos 80 procent av alla män i 50-årsåldern. Märkbar tunnhårighet kan återfinnas hos män i slutet av tonåren, eller i den tidiga 20-årsåldern. Hos kvinnor i 50-årsåldern är tunnhårighet märkbar hos 50 procent. Tunnhårighet i hårfästet till följd av fibrosing alopecia, drabbar främst kvinnor efter klimakteriet.

Symtom vid håravfall

Tunnhårighet beror på lätt till medelsvårt håravfall. I de tidiga stadierna är det inte säkert att förändringarna märks. I de senare stadierna upplevs håret glesare. Det sista stadiet innebär uppenbar skallighet.

Ökat håravfall: När hårstrån åldras faller de av och nya strån tar deras plats. Detta är den normala hårcykeln. De fällda håren upptäcks vanligen när man borstar håret eller duschar. Patologiskt håravfall är ett resultat av att hårstrån ramlar av i en takt där nya hårstrån inte hinner ersätta de äldre, eller när hårfolliklarna tagit permanent skada. Det finns en enkel metod för att diagnosticera håravfall som kallas “the hair pull test”, rycktest. Läkaren tar då tag och rycker/drar försiktigt i några hårstrån från ett litet område i hårbotten. Om sex hårstrån eller fler faller av tyder det starkt på aktivt håravfall.

Förändringar i hårbotten: I de områden där håravfall uppstått kan i några fall förändringar såsom ärrbildning, klåda och fjällning ses. Dessa symtom ses dock inte i samtliga fall. Hos patienter med androgen alopeci ses vanligtvis inga förändringar i hårbotten. Vid inflammatoriska tillstånd, som frontal fibrosing alopecai, kan ärrbildning ses. Vid en aktiv svampinfektion i hårbotten kan klåda och fjällning ses.

Förändringar i hårstråna: Vid tunnhårighet är det individuella hårstråets volym reducerad. Håret är kort, och framförallt tunnare mot änden.

Kala fläckar: Skallighetens mönster beror på den underliggande orsaken. Vid androgen alopeci hos kvinnor är en breddad bena ett ofta uppmärksammat, tidigt symtom. Hos män ses istället ett frontotemporalt tillbakadragande hårfäste och tunnhårighet mitt uppe på huvudet. Vid alopecia areata ser man åtskilda skalliga fläckar i hårbotten, medan hårets densitet i resten av hårbotten är normal. Vid telogen effluvium ser man en diffus tunnhårighet under en kort period. Orsaken till telogen effluvium är oftast en stressande situation, såsom allvarlig sjukdom.

Stadier av tunnhårighet

Hur allvarlig tunnhårigheten är graderas olika hos män och kvinnor. Allvarlighetsgraden baseras på den underliggande åkomman eftersom tunnhårighetens mönster ser olika ut hos män och kvinnor.

Tunnhårighet hos män: Norwoodskalan används för att beskriva de olika nivåerna av håravfall vid den åkomma som heter manligt håravfall. Norwoodskalan har sju steg och börjar med minimal tunnhårighet. Allvarlighetsgraden ökar sedan till nivå VII, vilket definierar total skallighet. Vid Norwoodskalans steg I är håravfallet kanske inte ens märkbart. Vid steg II syns tunnhårighet vid tinningarna. Norwoodskalans steg II och III innebär att det frontotemporala hårfästet gradvis dras tillbaka och håret mitt på huvudet tunnas ut. Hårfästets tillbakadragande når mittlinjen vid Norwoodskalans steg IV, och når nästan den tunnhåriga  huvudtoppen vid steg V. Norwood steg VI och VII är avancerade stadier av håravfall. VId steg VII återstår endast en hästskoformad krans av hår i bakhuvudet.

Tunnhårighet hos kvinnor: Ludwigskalan är en skala som motsvarar Norwoodskalan, men som används vid det tillstånd som heter kvinnligt håravfall. Ludwigskalan har tre nivåer. Vid nivå 1 finns en minimal, men förnimbar tunnhårighet, mitt uppe på huvudet. Där finns inte något tillbakadragande hårfäste. Nivå 2 innebär en betydande tunnhårighet. Benan har blivit vidare, och det går att se hårbotten under det glesnande håret. Vid nivå 3 är håravfallet allvarligt och stora delar av hårbotten är påverkad.

Orsaker till tunnhårighet

Den vanligaste orsaken till tunnhårighet är som sagt manligt och kvinnligt håravfall.

Ärftlighet spelar också stor roll, framförallt hos män. När arv sagt sitt, kan miljö inte sitta tyst. Livsstilen spelar alltså roll. Allt från rutiner vid hårstyling, till yrkesrelaterade risker är också viktiga orsaker till tunnhårighet. Det finns många olika medicinska tillstånd som kan inleda, eller öka hastigheten på, den process som leder till håravfall. De medicinska orsakerna kan vara sjukdomar begränsade till hårbotten, såsom svampinfektioner. Orsaken kan dock också vara sjukdomar som involverar flera organsystem, som exempelvis SLE. Alla dessa faktorer kommer att beskrivas en och en, senare i artikeln.

Genetik

Vi ärver hårets färg och struktur från våra föräldrar. Likaså är tendensen till håravfall till viss del beroende av våra gener. Det finns flera gener lokaliserade på X-kromosomen hos män som bestämmer anlaget för alopeci. 80 procent av alla män som lider av manligt håravfall har också en far med en historia av håravfall. Hos kvinnor är den genetiska grunden inte lika väl beskriven. En genetisk predisposition för håravfall är dock trolig. Manligt och kvinnligt håravfall är en polygen egenskap. Det betyder att flera gener tillsammans ger egenskapen. I just detta fall har forskare identifierat mer än 60 gener som samverkar.

Livsstil

Hårets hälsa och tillväxt är inte isolerade från resten av kroppen. Därför påverkar de livsstilsåtgärder som påverkar kroppen även håret. Rökning, alkohol och brist på fysisk aktivitet påverkar hårtillväxt negativt och gör hårstråna benägna att falla av. Stress är en annan faktor som är känd för att bidra till håravfall. Hårvårdsmetoder spelar förmodligen en stor roll vid tunnhårighet. Onaturliga frisyrer som drar åt allt för mycket på alla eller en grupp hårstrån är en känd orsak till tunnhårighet. Detta är ett tillstånd som kallas traktionsalopeci. De frisyrer som leder till traktionsalopeci kallas traumatiska frisyrer. Hårt åtdragna hästsvansar och flätor, dreadlocks och cornrows är några av dessa frisyrer. Det är viktigt med vanlig schamponering, att bära håret utsläppt och att ha allmänt hälsosamma vanor för att också håret ska vara hälsosamt.

Sjukdomar och infektioner

Hormonella störningar: Androgen alopeci orsakas av dihydrotestosteron. DHT är inte det enda hormon som kan orsaka tunnhårighet. Tunnhårighet ses också ofta vid sköldkörtelsjukdomar. Ett överskott av (hypertyreos), eller underskott av (hypotyreos) tyreoideahormon påverkar flera av kroppens system, håret är inget undantag. Störningar i binjuren påverkar också hårväxten.

Inflammatoriska sjukdomar: Alopecia areata är en autoimmun sjukdom. Kroppens immunsystem attackerar då hårfolliklarna, vilket leder till kala fläckar på såväl huvudet som på andra delar av kroppen. Tunnhårighet är ett vanligt kännetecken vid SLE, en annan autoimmun sjukdom som involverar flera organsystem.

Andra sjukdomar och infektioner: Tinea Capitis är en svampinfektion i hårbotten som kan orsaka tunnhårighet. När infektionen behandlas med antimykotika går tunnhårigheten tillbaka. Några av de andra orsakerna till tunnhårighet är telogen effluvium, näringsbrister och frontal fibrosing alopecia.

Prevention

I många fall är tunnhårighet möjligt att förebygga. Även om det inte går att göra något åt den ärftliga faktorn går det att förbättra den övergripande hårhälsan genom att anamma en hälsosam livsstil och diet.

Det går att förebygga omfattande skallighet och permanent håravfall genom att upptäcka håravfallet tidigt och sätta in behandling omgående. Några av de åtgärder som kan hjälpa till att förebygga håravfall innefattar:

• Diet: Diverse studier har visat på fördelarna med mikronäringsämnena vitamin A och D, biotin, zink och selen då de främjar hårtillväxt och förebygger håravfall. En balanserad diet som är rik på protein är viktig för den övergripande hälsan. Eftersom proteinet keratin är den främsta beståndsdelen i håret är den proteinrika dieten framförallt viktig för hårets hälsa. Ingen specifik diet har slutgiltigt visat sig vara överlägsen andra för prevention av håravfall. En ny studie har dock visat att en medelhavsdiet, rik på grönsaker och färska örter, kan minska risken för androgen alopeci. Ginseng och sågpalmetto kan också främja hårtillväxten. Dock bör en dietist eller läkare konsulteras vid användande av kosttillskott.
• Hårvårdsmetoder: En adekvat hårvård utgörs framförallt av regelbunden schamponering och korrekt hårbottenhygien. Oliv- eller kokosolja kan också gynna hårväxten. Undvik att överbehandla håret med kemikalier, icke godkända färgämnen, värme och relaxers. De gör håret frissigt och sprött och medför att hårstråna lätt går av. Håret skadas mekaniskt av så kallade traumatiska frisyrer, såsom hårt åtdragna flätor, cornrows etcetera. Användning av pannband under alltför lång tid och tunga förlängningar är andra skadliga vanor. Du kan reducera risken för tunnhårighet genom att anamma skonsamma frisyrer, ändra frisyr ofta och ha håret utsläppt.
• Tidig identifiering och behandling: En tidig konsultation är viktig för att identifiera den underliggande orsaken till tunnhårigheten. På så sätt kan man ta till åtgärder för att återställa hårtillväxten. Detta kan man göra genom att exempelvis påbörja behandlingar med läkemedel som Minoxidil och Finasterid.

Behandling av tunnhårighet

Behandling av tunnhårighet eller håravfall är beroende av flera faktorer, exempelvis hur allvarligt håravfallet är, om, och i så fall vilket, underliggande tillstånd som orsakar tunnhårigheten.

Behandlingen är också beroende av huruvida det finns tillräckligt med hår som kan fungera som givare vid en hårtransplantation. I de fall där läkemedel inte fungerar kan platelet-rich plasma (PRP) användas. Naturläkemedel såsom kokosolja, sågpalmetto och biotin marknadsförs ofta som produkter för hårtillväxt. Många kan komma att ha viss nytta av dessa produkter. 

Medicinska behandlingar vid tunnhårighet

Läkemedel som används vid håravfall: Minoxidil (Rogaine Forte), är ursprungligen ett blodtryckssänkande läkemedel som nu är vida använt för att behandla håravfall. Det är en kutan lösning som appliceras lokalt på hårbotten. Den finns i styrkorna 20% och 50%, och 1 ml av lösningen appliceras 2 gånger per dag. Minoxidil är godkänt av Läkemedelsverket. Lösningen med styrkan 20% är godkänd för både män och kvinnor, medan styrkan 50%  av Läkemedelsverket endast är godkänd för män. 

Finasterid används bara för behandling av manligt håravfall. Det är ett receptbelagt läkemedel som i Sverige endast skrivs ut till män. Finasterid fungerar genom att blockera omvandlingen av testosteron till dihydrotestosteron. Dihydrotestosteron är det hormon som är ansvarigt för manligt håravfall (androgen alopeci). Finasterid minskar tunnhårigheten och främjar tillväxten av nytt hår genom att skydda håret från effekterna av dihydrotestosteron.

Effektivitet av läkemedelsbehandling: Såväl Minoxidil som Finasterid är effektiva mot androgen alopeci. I kliniska studier har de en svarsfrekvens på 60–80 procent. Vid inflammatoriska tillstånd är det dock osannolikt att de är till någon hjälp. Det största problemet med läkemedlen är dock att de måste användas för alltid då effekten avtar snart efter att läkemedlet slutar tas. 

Andra läkemedel: Håravfall som beror på immunförmedlade eller inflammatoriska tillstånd kan behandlas med lokala eller orala kortikosteroider. Svampinfektioner kräver behandling med svampdödande läkemedel, antimykotika.

Hårtransplantationer

Indikationer för hårtransplantationer :

• Patienter med omfattande håravfall
• Håravfall som inte svarar på läkemedel

Olika sorters hårtransplantationsingrepp:

Hårtransplantationer genomförs med lokalbedövning. Follicle Unit Extraction (FUE), Follicle Unit Transplant (FUT) och Direct Hair Transplant (DHI) är de kirurgiska tekniker som oftast används. VId FUT skärs en remsa av hud med hårfolliklar ut från givarområdet. Givarområdet sitter oftast i bakhuvudet. Folliklarna implanteras därefter in på det kala området. Vid FUE skördas individuella folliklar istället för en hel remsa. Detta är den teknik som är vanligast att man använder sig av för närvarande. DHI är en modifierad variant av FUE.

Tillvägagångssätt: Det krävs ett passande givarområde som innehåller tillräckligt med hårfolliklar att skörda. Håret i bakhuvudet används ofta som givarområdet eftersom det är resistent mot effekterna av dihydrotestosteron. Hur många follikulära enheter som krävs beror på hur utbrett håravfallet är. Vid Norwood typ II kan det räcka med 500–800 follikulära enheter, medan det vid utbredd skallighet kan krävas 5000 follikulära enheter, eller till och med ännu fler.

Effektivitet och resultat: Hårtransplantation är generellt sett ett säkert och effektivt ingrepp. I flera studier rapporteras en överlevnadsgrad på mer än 90 procent av de follikulära enheterna. Det är kvalificerade plastikkirurger eller dermatologer som utför ingreppet. Det tar 9–10 månader efter transplantationen innan håret tillfrisknat helt.

Huskurer och andra behandlingar

Micropigmentering av hårbotten: Micropigmentering är ett icke invasivt kosmetiskt ingrepp där mörka prickar tatueras in i de delar av hårbotten som har gles hårväxt vilket ger ett intryck av en tätare hårväxt. Det passar bättre för patienter med tunnhårighet än för dem med uppenbar skallighet.

Platelet-rich plasma (PRP): PRP är en patientegen lösning med läkande och tillväxtfrämjande egenskaper. När lösningen injiceras lokalt är den en effektiv behandling mot tunnhårighet, artrit och muskelskador. Vid håravfall injiceras PRP under hårbottens hud vid ett eller flera tillfällen. PRP används antingen som ensam behandling, eller för att snabba på läkningen efter en hårtransplantation. PRP fungerar bättre på tidigt håravfall än långt framskriden skallighet.

Stamcellsbehandling: Stamceller samlas in från fettvävnad, benmärg eller friska hårfolliklar. Stamcellerna transplanteras sedan till områden med håravfall där de ombildas till hårfolliklar. Stamcellerna behåller förmågan att bli många olika sorters specialiserade kroppsceller när en lämplig vävnadsmiljö tillhandahålls. Stamcellsbaserade terapier har framför allt använts hos patienter med tunnhårighet på grund av manligt eller kvinnligt håravfall.

Huskurer och alternativmedicinska metoder: Några av de populäraste alternativmedicinska kurerna för hårtillväxt är aminosyror, biotin och rosmarinolja. Alternativmedicinska metoder som akupunktur har också använts. Det saknas dock solid bevisning för att dessa produkter och procedurer fungerar.