Hårtransplantation för högt hårfäste

Håravfall som visar sig i form av vikande hårfäste är en del i det naturliga åldrandet. Det kan drabba såväl kvinnor som män, men är vanligast bland män.

Tidiga tecken på vikande hårfäste visar sig hos män i mitten av tjugoårsåldern. Enligt vissa studier är upp mot 80 procent av alla män drabbade då de är 80 år. Det finns flera orsaker till att man kan drabbas av vikande hårlinje, eller hårfäste.

Den vanligaste orsaken är manligt eller kvinnligt håravfall, eller androgen alopeci. Medicinering och återställande kirurgi är några av de möjliga behandlingsalternativen. Hårtransplantation vid vikande hårfäste är vanligt inom den kosmetiska kirurgin.

I denna artikel erbjuder vi en djuplodande översikt över ingreppet, inklusive kostnad, risker och resultat.

Vad är transplantation av hårlinjen?

Det finns flera olika behandlingsmetoder tillgängliga för att behandla en vikande hårlinje, eller hårfäste.

Minoxidil och Finasterid är två läkemedel som kan göra att hårfästets tillbakagång avstannar. Resultatet är dock oftast kortlivat.

De tekniker som används för hårtransplantation av vikande hårfäste liknar teknikerna som används vid andra typer av hårtransplantationer. Den vanligaste metoden som används är FUE hårtransplantation. Här plockas hårfolliklar ut från givarområdet till ett i förväg markerat område av den vikande hårlinjen. Det är vanligt att använda bakhuvudet som givarområde. Håret där är relativt motståndskraftigt mot dihydrotestosteronets (DHT) verkan. Det är detta hormon som ligger bakom både manligt och kvinnligt håravfall och vikande hårfäste.

En annan metod för att skörda hårfolliklar är FUT hårtransplantation. Istället för att skörda folliklarna en och en skördas vid FUT en hel remsa av hårbotten i givarområdet. Detta kan leda till ärrvävnad i givarområdet, och det är inte lika vanligt att man använder sig av denna teknik nu för tiden.

Under 1950-talet introducerades de moderna hårtransplantationsteknikerna. Först ut av de kirurgiska teknikerna var Punchtekniken. Genom en  bättre förståelse för hårets anatomi och fysiologi har framsteg gjorts inom området för hårtransplantation. Under 1990-talet blev FUT en populär kirurgiteknik. FUE-tekniken är en nyare släkting till FUT, men bägge teknikerna används än idag.

För att snabba upp processen och göra den mer precis har vissa kliniker börjat använda sig av robotteknik vid extraktion och implantation av hårfolliklar. Att använda sig av FUT och FUE vid transplantation av vikande hårfäste räknas som specialiserade kosmetiska ingrepp. För att utföra dessa ingrepp krävs att man är erfaren inom kirurgi och kosmetologi. De läkare som är utbildade i att utföra FUT och FUE har oftast en bakgrund inom plastikkirurgi eller dermatologi.

Kännetecken av ett högt hårfäste

En av de olika symptomen av alopeci, eller håravfall, är just ett högt hårfäste. Ett ”moget” hårfäste är däremot ett tillstånd som är besläktat – men inte synonymt – med vikande hårfäste.

En mogen hårlinje innebär att hårlinjen antar ett högre läge som en konsekvens av naturliga förändringar efter puberteten. Därmed visas mer av pannan och tinningarna. Detta är en fysiologisk process som nästan uteslutande uppträder hos män.

En vikande hårlinje är däremot nästan alltid en tidig manifestation av manligt håravfall. Hårfästets tillbakagång brukar vanligtvis starta vid tinningarna, för att sedan vandra bakåt. När hårlinjen vandrar bakåt kan den mitt uppe på huvudet möta ett kalt område. Då uppstår total skallighet. Hos andra kan dock hårfästets tillbakagång avstanna efter ett tag. Då uppstår det som kallas för högt hårfäste. Hos dessa personer uppstår alltså aldrig det typiska mönstret för androgen alopeci.

Även om androgen alopeci, kvinnligt håravfall, är den vanligaste orsaken till håravfall hos kvinnor också så är inte ett vikande hårfäste ett vanligt kännetecken hos dem. Om kvinnor drabbas av ett vikande hårfäste, står skurken att finna någon annanstans. Den bakomliggande orsaken brukar istället vara frontal fibrotiserande alopeci eller traktionsalopeci. Frontal fibrotiserande alopeci är hos kvinnor vanligt efter klimakteriet.

En tredje orsak för högt hårfäste är s.k. Traktionsalopeci, eller traumatisk alopeci, uppstår (som namnet antyder) till följd av yttre trauma. Det beror vanligtvis på återkommande drag i håret, företrädesvis av en hårt åtdragen frisyr. Genetiskt anlag, rökning och stress är exempel på andra faktorer som kan spela roll när det kommer till håravfall.

För att mäta mäta omfattningen av håravfall och vikande hårfäste för patienter med kvinnligt och manligt håravfall brukar man använda sig av Norwoodskalan. Skalan introducerades 1975 och används för att dela in och klassificera sju kategorier, kallade typ I–VII. Vid typ I är tillbakadragandet av hårfästet minimalt. Den andra ytterligheten är således typ VII, vilken innebär hel flint. Typ VII är också det allvarligaste håravfallet med endast en tunn, hästskoformad remsa av hår kvar på sidan av huvudet och i nacken.

Behandling av vikande hårfäste

De behandlingar som används vid ett vikande hårfäste är samma kirurgiska behandlingar som är på modet för behandling av andra typer av håravfall.

De kirurgiska behandlingar – hårtransplantationer – som finns tillgängliga benämns FUE, FUT och DHI. Mest används FUE då det har flera fördelar över FUT.

DHI (direct hair implantation) är en modifierad version av FUE. Vid FUE skördas individuella folliklar från givarområdet. Folliklarna läggs sedan i en lösning för att motverka uttorkning innan de implanteras i mottagarområdet. Vid DHI skördar och implanterar man folliklarna på samma gång, och eliminerar på så sätt behovet av att lagra de skördade folliklarna. DHI är en relativt ny metod som kräver specialiserade instrument, men metoden håller på att vinna mark. Några av nackdelarna med DHI är att metoden är relativt komplex, och ingreppet tar längre tid att utföra.

Micropigmentering och PRP-behandling (platelet rich plasma) är både komplement och alterantiva behandlingar till hårtransplantation. Det finns även kirurgiska ingrepp där man sänker hårfästet genom att ta bort och sträcka huden i pannan. När enbart PRP används är det på många sätt underlägset hårtransplantation. Många kirurger använder dock PRP som tilläggsbehandling till hårtransplantationen. PRP kan då påskynda återhämtningsprocessen och främja läkningen. PRP är utvunnet från patientens eget blod, och injiceras i hårbotten efter att folliklarna implanterats. Micropigmentering är inte en kirurgisk metod. Det är en metod där små prickar tatueras in i hårbotten för att ge en illusion av ett tjockare hår.

Vid en hårtransplantation måste man ta hänsyn till Hårsäckarnas täthet i givarområdet, hårets färg och textur, skillnaden mellan hår- och hudfärg samt mottagarområdets lämplighet. Patienter som tappat sitt hår på grund av ett inflammatoriskt tillstånd är oftast inte lämpliga kandidater för en hårtransplantation. Lockigt och krusigt hår kan vara svårt att arbeta med. Enligt vissa kirurger brukar dock resultatet bli bättre med denna typ av hår än rakt hår.

Eftersom hårtransplantation är ett kosmetiskt ingrepp ingår det inte i högkostnadsskyddet. Av samma anledning brukar det inte täckas av privata försäkringsbolag heller.

Transplantation jämfört med kirurgi för sänkning av hårfästet

Sänkning av hårfästet sker med hairline-lowering surgery (HLS). Denna typ av kirurgi är ett alternativ till hårtransplantation hos patienter med högt hårfäste. Ingreppet introducerades år 1999. Ingreppet innebär att man på kirurgisk väg avlägsnar delar av huden i pannan, för att sänka den främre hårlinjen. I snitt sänks hårfästet med 2 centimeter, även om det är möjligt att sänka det med så mycket som 5 centimeter. Om hår skulle transplanteras till en motsvarande yta, skulle 7 000–9 000 follikulära enheter krävas. I detta avseende är det ett effektivt tillvägagångssätt som lyckas i de allra flesta fall. Nackdelen med detta ingrepp är att det endast passar ett begränsat antal patienter. Det fungerar hos de patienter som har ett stabilt främre hårfäste, och en rörlig hårbotten. Detta utesluter ett stort antal manliga patienter eftersom deras hårfäste ofta är instabilt på grund av ett fortsatt tillbakadragande av hårlinjen. Den ideala kandidaten för denna typ av kirurgi är kvinnor med ett högt hårfäste som är genetiskt betingat. Hårtransplantation passar däremot ett större antal patienter drabbade av håravfall.

Bägge ingreppen utförs med lokalbedövning. Resultatet syns omedelbart efter HLS. Vid hårtransplantation tar det 9–12 månader innan håret är märkbart återställt. En av komplikationerna vid HLS är ett synbart ärr. Detta är däremot ovanligt efter en hårtransplantation där FUE använts. Det kan vid HLS dessutom krävas att man gör en efterbehandling i form av en hårtransplantation för att åstadkomma den hårlinje som eftersträvats. Det antal follikulära enheter som krävs minskar dock drastiskt jämfört med hos de patienter som endast gör en hårtransplantation. I Storbritannien kostar en sänkning av hårfästet i snitt 80 500 kronor. Kostnaden för en hårtransplantation ligger på i snitt 50 000 kronor i Sverige^[1]. Priset varierar dock, och beror på vilken metod som används, hur svårt håravfall patienten har, samt på vilket transplantationsteam som anlitas.

Givarområde vid hårtransplantation

Ett viktigt övervägande vid hårtransplantationer är valet av lämpligt givarområde. Plastikkirurger använder begreppet “säker zon”, vilket refererar till en yta som förväntas vara täckt med hår permanent. Håret i bakhuvudet är vanligtvis resistent mot effekterna av DHT (dihydrotestosteron), detta hår är således vanligtvis permanent och ingår därför i den säkra zonen. De folliklar som skördas härifrån kommer alltså att bli kvar i mottagarområdet resten av patientens liv. Detta område är också det som oftast används vid olika typer av hårtransplantationer, inklusive vid transplantation för att sänka hårfästet. Om det av någon anledning inte går att skörda folliklar från de vanliga givarområdena, går det att skörda folliklar från andra områden. Man kan då skörda hårfolliklar från skägget, bröstet eller ljumsken. Det krävs då extra skicklighet från kirurgens sida för att implantera håret och få det att smälta in på ett bra och naturligt sätt.

Kostnad

Kostnaden för en hårtransplantation varierar och kan kosta allt från 30 000 till 70 000 kronor. Kostnaden avgörs framför allt av hur många follikulära enheter som krävs, och de flesta kliniker tar också betalt per enhet.

Vid mindre justeringar kan det räcka med 500 follikulära enheter. När större områden, som från tinning till tinning, ska täckas, kan det istället krävas 2 000 follikulära enheter. Vid ett hårfäste som nyligen börjat dra sig bakåt (motsvarande Norwoodskalan typ II), krävs 500–800 follikulära enheter till en kostnad av 30 000 kronor. En liknande transplantation i Turkiet skulle kosta jämförelsevis 13 000 kronor. I Sverige kostar en follikulär enhet i snitt 25 kronor, och i Turkiet kostar en follikulär enhet nästan hälften så mycket.

Kirurgi i Sverige jämfört med i Turkiet

Turkiet är ett populärt resmål för turister. Eftersom hårtransplantation för en vikande hårlinje inte ingår i högkostnadsskyddet kan det vara lockande att åka till Turkiet och göra transplantationen där.

Att göra ingreppet på en svensk klinik kan vara betydligt mycket dyrare än att göra det i Turkiet. Det är mycket att ha i åtanke när man funderar på att välja att göra en operation, inklusive en hårtransplantation, utomlands.

Man måste bland annat fundera över om det är samma kvalitet på vården. Dessutom gäller det att tänka på logistik och övernattningskostnaderna utomlands, liksom på flygbiljetter. I Turkiet finns det kliniker med kompetenta kirurger som använder sig av moderna hårtransplantationsmetoder (FUE), och som har samma vårdkvalitet som i länder som Sverige.

Lägger du samman kostnaderna för resa, hotellnätter och själva ingreppet, kan du ändå tjäna upp till 70 procent gentemot ett återställande ingrepp i Sverige. Hälsoturism är dock inte något för alla. Om du är anställd kommer du att behöva ta ledigt från arbetet.

Eftersom det är ett kosmetiskt ingrepp är det inte säkert att din arbetsgivare tycker att det räknas som sjukskrivning. När en utbredd implantation krävs är det möjligt att den behöver utföras i flera omgångar. Då kan du behöva stanna utomlands länge, eller tvingas göra flera resor.

Risker och överväganden för hårtransplantation vid vikande hårfäste

Överväganden före operation:

• Transplantationen kommer att täcker den kala ytan. Den hindrar dock inte det vikande hårfästet att fortsätta dra sig tillbaka. Detta innebär att ytterligare ett ingrepp kan komma att behövas efter ett tag om tillbakadragandet fortsätter och om ytan mot hjässans topp tunnas ut.
• Innan man börjar skörda och implantera de follikulära enheterna kartlägger man hårlinjen. Hårfästets utformning beror på patientens etnicitet, ansiktsform, patientens preferenser, samt i vilket mönster håret fallit av. Det finns tre vanliga mönster: platt, utsvängt och rundat. En rundad kontur är relativt lätt att rita. En rund kontur är att föredra hos yngre patienter där det finns en risk att hårlinjen drar sig tillbaka ytterligare. Det finns kirurger som föredrar en utsvängd kontur, då det ger en mer naturlig look.

Risker:

• Infektion: Med dagens moderna standarder vad gäller hygienen är risken för infektion liten. Som vid alla kirurgiska ingrepp är dock infektion ett orosmoment. För att minimera risken brukar patienten få antibiotika i förebyggande syfte under de första dagarna.
• Ärrbildning i givarområdet kan vara ett bekymmer vid FUT, men det är osannolikt vid FUE.
• När man planerar hårfästet är det viktigt att vara noga med detaljerna. Annars riskerar man att resultatet inte ser naturligt ut.
• Ödem i hårbotten och allergiska reaktioner är relativt vanliga akuta komplikationer. Med hjälp av receptfria läkemedel lägger sig dock dessa komplikationer snabbt.
• Kronisk inflammation i hårsäckarna (follikulit), kullerstensliknande ärr i mottagarområdet och dålig hårväxt är några av de möjliga senkomplikationerna.

Tidslinje över hårtransplantationen

Boka ett möte: Under det första mötet kommer kirurgen att göra en bedömning av ditt hår. och en uppskattning av hur lämpligt håret är för en transplantation. Hen kommer också att vägleda dig beträffande det ingrepp som passar just dig bäst. Under mötet kommer man även att diskutera design av hårlinjen, samt vilket utfall som är att förvänta.

Operation: Ingreppet, eller ingreppen, tar 3–4 timmar, beroende på hur många follikulära enheter som krävs. Ingreppet utförs med lokalbedövning, och vanligtvis är smärtan under ingreppet minimal.

1–2 postoperativa dagar: Det är normalt med svullnad, stramhet och lindrig smärta som lägger sig med hjälp av smärtstillande läkemedel.

De första veckorna: Många patienter upplever klåda, torr hårbotten och sårskorpor under den första veckan. Det är helt normalt och inget att oroa sig för. Pilla inte bort sårskorporna och låt bli att klia dig. Under den andra veckan kommer sårskorporna falla av spontant.

Återhämtning: Det tar 9–12 månader för implantaten att märkbart växa ut.

Resultat och eftervård

En månad efter operationen: Efter FUE är den generella återhämtningen snabb. Efter en till två dagar kan du återgå till arbetet. Det nyimplanterade håret brukar ramla av efter 3–4 veckor. Det är normalt och inget att oroa sig över. Från och med dag 5 är det helt okej att tvätta håret. Du ska dock inte spruta direkt på håret med en slang eller med duschen. Massera istället lätt och överdriv inte sköljandet.

2–3 månader: Det implanterade håret bör nu ha ramlat av, och huvudet kan komma att se ut som det gjorde före ingreppet.

8–9 månader: Nu har håret växt ut tillräckligt mycket för att du ska kunna fixa och kamma håret som vanligt.

1 år: I slutet av första året efter ingreppet har håret i princip återhämtat sig helt. När upp emot 80 procent av det implanterade håret uppvisar tillväxt räknas resultatet som lyckat.